Dötid för döda ting

Jag och Etna tänkte åka till skogen men efter ett trevligt förslag från Etnas farmor och farfar så sitter vi nu på färjan på väg till Dyrön.
Etna sov som vanligt så jag fick köra hel vägen, igen.






Väl framme vid färjeläget så inser vi, mest jag, att det är 45 minuters dötid att döda innan nästa båt går.



Vi bestämde oss för att plocka lite skräp längs strandlinjen. Det var inte så välbeskräpat som vi trodde. Förmodligen blåst för dåligt på sistone. På hamnplan där emot, där fanns endel fina saker med havspatina som gemensam nämnare.



Vi stötte även på denna roliga reklamskylt.




Nu vrir båten fören mot den flottaste ön av alla Dyrön. Där ska vi unna oss till i morgon bitti.



Konst av Viktor Byhr

Gips

I love the smell of gipsdamm in the morning. Eller, nej det gör jag egentligen inte. Den delen av mitt skapande som är segast är att göra gipsgubbar. Jag tycker om dem och det är tur för annars så hade jag aldrig stått och gjort dem. Tror jag.






Konst av Viktor Byhr