Mina tavlor har ett inslag jag aldrig sett hos någon annan. De pryds ofta, mer regel än undantag. Av gipskvinnor gjorda i ståltråd,skräp och gips.
Idag har jag gjort ett par stycken. Det är det jag finner absolut tråkigast att komma igång med. Jag vet inte om det är för att gipset dammar så när jag klipper det eller om det är för att jag blir så sjukt torr om händerna i processen. Det enda jag vet är att ju mer form kvinnorna får desto mer gillar jag att göra dom.
Jag får väl preppa bättre, klippa gipsremsor kan vara bland det tråkigaste som finns. Men livet är ju inget skämt så varför tror man att det ska vara kul hela tiden?
En Av gipskvinnorna på den stora blå tavlan.
En enbröstad gipskvinna, eftersom det finns kvinnor med 0, 1, två och säkert fler bröst. Ibland har dom två armar och ben och ibland inte.
Nu ska händerna få sig en omgång innan dagens första OceanÖl skall greppas.
Viktor Byhr konstnär