Jag vet, det är för jävligt att vi verklighetsfrånkopplade västerlänningar envisas med att dela vår mat online. Men det är också lite gött. Som detta; vitvinsstekt lax, rotfrukter i ugn med ett cumshot ingefärssås på.
Njuter i världens goaste Kashmir-Hood från Axel Martin London, en barndomsbekant som bestämt sig för att göra asgoa kläder. Detta är det mjukaste jag haft om jag bär endast hooden låter jag vara osagt, vill inte plåga dig med min lekamen mer än nödvändigt. Men så här ser den ut under rocken iaf.
Etna är hemma från hundvakten, näsan är svullen och livet är gött. Idag är det söndag vilket innebär att vi skapar något vi inte brukar göra. Som små små djur med marker tex. Man ser ju att det är renar på väg att simma över en fjord för att komma till vinterbetet. Typ.
Hej "coolingar" välj en annan snubbe bästa gång. Oja, jag är för gammal för att gå ut så här sent, men har man hundvakt så har man. Jag försvarade mig efter smäll nr 4 så vi och mina tre Söta förövare gick jämt ut. Tänk om tänk rätt bör vara orden dem tar med sig i natten.
Återvänder nu hem mot mitt älskande hjärtas stad. I helgen kan du beskåda ett av mina gatukonstverk på Rhösska museet. Ta en sväng dit om du som jag har turen att vara i Göteborg. Trötta ligan 2.0.
Henrik hade ett möte i Hässleholm i dag. Så nu sitter jag och Etna här;
På ett torg, på en bänk i en främmande stad. Jag har tittat på den med främmande ögon vilket lett till denna serie bilder.
Hässleholm käns först ganska oinspirerat. Ögonen på de jag möter avslöjar inget entreprenöriellt intresse. Allt känns ganska hopplöst. Det offentliga rummet är nästan lika grått som dagen. Bakfyllan är mer ett sorl av nattens minnen och om Henriks möte är slut snart så gör det ingenting. Då kommer det vackraste på länge fram och frågar om jag vill rädda barn. Det vill jag så klart, men då detta är en dag utan svårare beslut än rött eller vitt. Så lät jag i all min bakfulla ondska barnen klara sig själv. Samtalen på torget varierar från telefonhot till matplanering. Hässleholm känns mer levande nu. Det tar bara en stund att se stadens potential. För den finns här någonstans mellan rasisternas och vänsterfolkets skanderande klistermärken. Etna är less nu, jag har tappat en knapp och om jag hade haft ett större kunnande om betong så hade jag nog flyttat till Finja. Betongkeps är en bra början.