Drömmen om att stå där

Jag skulle verkligen vilja stå där, i typ Emmaboda eller bara på Båten en onsdag. Ni skulle vara bleka, unga, sökande och motagliga för någon som lider. Jag skulle lida åt er, inte med er. Jag skulle vara ganska framåtböjd i tighta jeans och skor som en gång i tiden varit det finaste någon haft. Nu skulle de bara vara skor och bara bära mig, bära mig vart som helst. Bara jag bärs dit i ett moln av ångest. För där ifrån mitt ångestmoln skulle jag sprida indieångest förklädd till kärleksfulla ord om hur lätt du kan få mig och om det faktum att jag inte förväntar mig någonting.
Fast det blir inte så för jag kan inte sjunga. Inte ens hålla takten, varken din eller min. Och så har jag för afrit hår för att anlägga Göteborgsindiefrisyren. Men det sistnämnda kan man iofs lösa.










Viktor Byhr