I'M A LION!
Konst av Viktor Byhr
lördag 19 mars 2011
I'M A LION på Parken
Om fyra minuter öppnas porten till paradiset. Om fyra minuter går dem på scen. Stämningen backstage var peppad och jag lika så.
Alla är lejon i kväll!
Konst av Viktor Byhr
Alla är lejon i kväll!
Konst av Viktor Byhr
Nära naturen
Många av er asgrymma människor som läser den här konstbloggen har mailat till oss på redaktionen (mig och Etna reds anm) och frågat hur det är möjligt för mig som människa att få en så nära kontakt med djur och natur.
Jag försökte få ner ett par rader om hur jag använder djurs styrkor till min fördel för att få kontakt med naturen och dess invånare, men jag insåg snart att det är bättre att visa det med en film.
Jag försökte få ner ett par rader om hur jag använder djurs styrkor till min fördel för att få kontakt med naturen och dess invånare, men jag insåg snart att det är bättre att visa det med en film.
fredag 18 mars 2011
Hemma
Stillar den kreativa abstinensen med ett glatt gäng som är på väg mot Majorna. Dem har fått ett hem där.
Konst av Viktor Byhr
Konst av Viktor Byhr
Jag somnar i bilen
Jag somnar alltid i bilen. Då någon annan kör alltså.
Jag har funderat på varför under ganska lång tid nu. Tills det precis, för en sekund sedan, kom till mig. Bilen är en jättetrygg zon för mig. Min familj som alltid hjälpt mig med allt. Jämt verkligen. Har ett finger med även i detta spel. Vi åkte ofta bil till kalas. Jag var liten men fick ibland följa med ändå. På vägen hem bäddades Jag in och spändes fast i baksätet. Likt ett peruanskt knyte somnade jag direkt, för att ett par gånger under resans gång vakna till av ett gupp eller en nödvändig sväng. Det min blick mötte under de få sekunder jag vaknade till var trygghet. Det såg då ut som lampor och ljus i natten men nu vet jag att det var mer än så. Det var ögonblick ur vad jag mer och mer börjar inse är den finaste uppväxt man kan önska sig. En uppväxt i en trygg zon, en zon som har fungerat som en grund, ett skydd och ett ställe där man kan ta sig en tupplur mellan A och B.
Vi är framme snart, målet är en kort sömn bort.
Konst av Viktor Byhr
Jag har funderat på varför under ganska lång tid nu. Tills det precis, för en sekund sedan, kom till mig. Bilen är en jättetrygg zon för mig. Min familj som alltid hjälpt mig med allt. Jämt verkligen. Har ett finger med även i detta spel. Vi åkte ofta bil till kalas. Jag var liten men fick ibland följa med ändå. På vägen hem bäddades Jag in och spändes fast i baksätet. Likt ett peruanskt knyte somnade jag direkt, för att ett par gånger under resans gång vakna till av ett gupp eller en nödvändig sväng. Det min blick mötte under de få sekunder jag vaknade till var trygghet. Det såg då ut som lampor och ljus i natten men nu vet jag att det var mer än så. Det var ögonblick ur vad jag mer och mer börjar inse är den finaste uppväxt man kan önska sig. En uppväxt i en trygg zon, en zon som har fungerat som en grund, ett skydd och ett ställe där man kan ta sig en tupplur mellan A och B.
Vi är framme snart, målet är en kort sömn bort.
Konst av Viktor Byhr
Jag ser
Jag ser en kall vinter, det är inget att se.
Jag ser kyla och pina, det är inget att se.
Jag ser smutsen som dödar det vita, det är inget att se.
Jag ser inget längre, ingenting alls, jag sover nu stilla, det är inget att se.
Konst av Viktor Byhr
Jag ser kyla och pina, det är inget att se.
Jag ser smutsen som dödar det vita, det är inget att se.
Jag ser inget längre, ingenting alls, jag sover nu stilla, det är inget att se.
Konst av Viktor Byhr
torsdag 17 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)