På väg mellan två olika locations fick jag tvärnita. Som tur var så var jag ensam i den bil jag körde så det var lugnt. En superfin Podenco (en Faraohund för att vara exakt.) gick brevid vägen. Dens human förklarade att den var 18månader gammal. Den var fin. Jag var tvungen att plantera en svårförstörbar blomma för mitt ljus nu när jag kom fram.
Det är alltid så lugnt här. Lugnt om man vill och bra tryck med dryck om man vill det. Det är lite jobbigt tyst utan Podenco. Men jag försöker att stå ut, fy fan. Det är inte kul att behöva avliva den man älskar mest.